Var morgon ny. 27 april.
Så mycket att säga. Och så mycket att inte säga ! Somligt är bäst osagt. Men alltför mycket osagt kan bli en börda.
Det händer ofta att vi skulle vilja dela våra känslor, iakttagelser, kanske även vår kritik, med någon. Men det är riskabelt. Hon kanske blir sårad. Han kanske går sin väg och lämnar oss i sticket.
Ofta behöver vi inte säga rent ut i ord det vi vill dela med oss av. Om vi funderar igenom vad det kan ge för resultat, om vi ber om inre vägledning, kanske det hjälper oss att besluta när vi kan tala ut, och när vi bör låta något vara osagt. Men om det vi går och bär på är viktigt för vårt förhållande till en medmänniska kan vi inte ignorera det någon längre tid.
Ibland är det nödvändigt att rensa luften. Men det kan vara svårt att veta när man bör ta risken. Om vi lyssnar till vår inre röst vet vi alltid när vi bör tala ut. Och vi kommer att få vägledning. Det rätta ögonblicket kommer av sig självt. Och i vårt eget inre finner vi de rätta orden.
Helt otroligt... jag läser texter varje dag... och ofta, inte jämt så får jag läsa precis vad jag behöver. Så var det idag!!
"det skulle aldrig ha blåst, om vi låst, om vi stängt om våra olika världar"
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Jo, det är ju så att det vi inte riktigt klara att se själva kommer till oss på sätt utanför vår kontroll. Jätte bra text. Jag började fundera på min situation och vem jag inte rett uit saker och ting med när jag läste det, så tack för att du delar med dig av insikter och vägledningar som kommer till dig.
Det där du skrev i ett tidigare inlägg. "What we fear the most has already happened" Det var nog det bästa jag har läst på mycket länge. För det stämmer! Annars skulle vi ju inte vara rädda över huvudtaget... aaah insikt AB!
KRAM! :)
Skicka en kommentar