Va konstigt det är... Ibland känns min bakgrund som en merit och jag har jättemycke nytta av den. Den är till fördel, och ibland så förbannar jag den. Den gör att jag känner mig liten och inte på samma nivå som andra. Jag VET att det inte är sant, men säg det till mina känslor.
Bläää jag vet inte vad jag ska skriva.. men igår hamnade jag i ett läge som jag inte tycker om att vara i... Fick frågor om min bakgrund när jag inte var beredd.... visste att jag ville vara ärlig och svara, vilket jag gjorde men jag kände mig väldigt obekväm av någon andledning... rädd att bli dömd.... vilket jag kanske inte blev.. men återigen.. säg det till mina känslor.
I andra lägen när jag söker utbildning, eller hjälper andra människor så är min bakgrund bara ett stort plus... men det kändes inte så igår. . .
Fick en jättefin text häromdagen... som lyder:
"Jag är en värdefull människa, jag duger precis som jag är och jag är stolt över och tycker om att vara mig själv. Jag är modig, klok och hur härlig som helst."
Ska försöka "leva" efter den idag...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
ojojoj vad jag känner igen mig. Jag kan ju inte riktigt berätta i jobbet om min bakgrund, men väljer att vara ärlig om mina känslor. Jag skyndar förbi det där med detaljer och skuggar över demonerna om mitt förgångna.
Inte skoj, men det är kanske nödvändigt att ha 2 stories, en för offentligheten och en för de man kan lita på. Den förstnämda kanske skall vara fåordig men korrekt, och inte berätta om detaljer, men inte utelämna att man har erfarenhet och insikt om livets alla sidor.
:-)
P
oj va direkt jag låter, givetvis är det min åsikt, och funkar för mig ;-)
Skicka en kommentar