Idag skulle jag utmana min största rädsla... som är helt knäpp att jag ens har. Men nu är det så, att jag har en STOR FET rädsla som hindrar mig i vissa sammanhang och det finns bara ett sätt att bli av med den. Jag har undvikit det i flera år nu.. men nu kan jag inte smita länge och sticka huvudet i sanden, för den här rädslan kommer i så fall hindra mig från att jobba med det jag vill jobba med.
Jag är rädd för att stå inför en grupp människor och prata/redovisa/föreläsa.
Idag skulle min studiegrupp ha en redovisning men två i gruppen var sjuka så det blev uppskjutet tills i morron, och då jag kommer göra det. :))
Den här rädslan jag har iallafall är konstig, för jag har sällan svårt att prata, inte ens inför människo, bara jag sitter på min plats. Det är när jag går upp och ställer mig framför och alla väntar på att jag ska prata.. det är då jag blir typ livrädd. Märkligt va??
Jag kan sitta på möten och prata inför massa människor och det går bra. I och för sig är det ju utifrån mig själv jag pratar då och då är jag trygg.
Fick tillbaka mitt psykologiprov idag: G++ *NÖJD*
Jaja... nog om skolan och rädslor... jag ska sova snart för jag ska snart upp igen.. *haha* Tiden bara rusar fram på gott och inte kanske.. men mest på gott.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Ah det där är inte roligt. Jag känner igen ditt problem. Jag har det också. Grejen med mig är att jag har aldrig haft det här problemet tidigare. Under ett möte med mina nya spelare i vintras så fick jag en blackout. Det blev liksom helt stop, vansinnigt otäckt och jobbigt. Jag har trots det fortsatt att utsätta mig för att tala inför grupper både på möten och som tränare, jag måste ju liksom. Men känslan av obehag kommer alltid krypande innan. Speciellt inför spelarna, där det alltid finns förväntningar på att det ska komma nått bra ur mig. Jag har pratat om det på möten och så, berättat om mitt problem. Ingen märker av det tydligen, iaf vad dem säger. Inte heller spelarna hade märkt nått då jag tog upp problemet jag hade. Nu först börjar det släppa. Problemet är ju bara vårat Sara. Det är bara vi som känner av det, väldigt få lyssnare tror jag ser det. Sen är det väldigt naturligt att vara nervös inför att tala i grupp. Så stå på dig bara! Finns inget annat sätt att komma över det än att göra det om och om igen. Med tiden kan vi nog tygla vår nervositet mer och fokusera på vad vi vill ha sagt istället för att oroa oss för vad andra tycker.
kram
Tack Urban.. jag tror precis som du.. att inger ser det vi känner och att med tiden kommer det bli bättre!
Kram S...
Fler än du som inte gillar det förmodar jag, typ alla som "råkade" få influensan just idag :D
Men stå på dig du bara, känns ju alla tiders när det är över... o inte dog du heller! :)
//Dr Phil
Skicka en kommentar