Nerver och Tacksamhet

Känner mig lite lätt nervklen ;) Ska ut till min praktik i eftermiddag och kommer inte hem förens på fredag eftermiddag. Ska "jobba" hela dygn. Känner mig lite nervös, både för att vara där så intensivt men oxå för att jag inte kommer kunna sova.... *hihi* Dom har ju sagt att det spökar där.. Varför berättade dom det för mig??
Barnen kommer från sin pappa idag men dom får åka raka vägen till sin mormor... det blir nog bra!

"Pratade" lite igår med en person om tacksamhet, eller snarare hur man ska bli av med offerkoftan eller självömkan. Ibland undrar jag om inte en del är födda på så sätt att de har lättare att ta på sig offerkoftan än andra. Samtidigt så tror jag att dessa människor får ut nån form av "vinst" av att självömka!?
Såklart kan man vara missnöjd över saker och ting i sitt liv mellan varven men att självömka tar en ju inte framåt, snarare bakåt!
Jag tror ju på att tacksamhet är en drivkraft framåt. Fick tänka lite på vart min tacksamhet kom ifrån, och jag har ju faktiskt jobbat fram den, även om jag är född ganska positivt lagd.
Jag har gått på mina möten i över 6 år nu och de första 4 åren gick jag på massor av möten och jag fokuserade på det som var bra i mitt liv även när det fanns sånt som kanske inte var det allra bästa.

Vad är jag tacksam över idag?
- Att jag vaknade i en säng
- Att jag har damm på golven (tänk om jag inte haft nått hem, då hade jag inte haft nått damm heller)
- Att jag uppnår mina mål, sakta men säkert
- Att jag har mina vänner (även om det ibland går långt mellan träffarna)
- Att jag är nykter (utan nykterhet skulle jag inte ha nått alls)
- Att jag levt ensam i flera år och lagt grunden i mitt liv (men nu längtar jag efter en relation)