Så där ja... nu har jag både lite kraft och lite tid att sätta mig här. Kraft var väl kanske att ta i, jag har vart igång sen kvart i 5 i morse, nu är klockan halv 7 och jag har vart hemma en halvtimme. Jag håller iallafall inte på att svimma av trötthet idag som jag gjorde eller höll på att göra igår kväll.
Varje tisdag kväll är jag barnledig ett par timmar, så jag såg fram emot att komma hem idag och lägga mig i ett bad.... bara slappa. Fick dock börja med att agera medlare mellan Linn och hennes pappa över telefonen. Hon var galen och han var inte speciellt glad heller. Och allt handlade om läxor.... Och jag om nån vet väl att det är jobbigt när man måste plugga in sådant som är helt nytt för en, det krävs ju en hel del tålamod. Och om jag har kasst tålamod så är det inget emot vad Linn har. Speciellt när det kommer till att plugga glosor. Hur som helst så fick jag Linn lugn och hon satte sig och plugga, vi gjorde en deal hon och jag, Där pappan inte var inblandad.. jag vet inte, det kanske var fel, men jag förstod nånstans att när dom är osams kommer dom ändå inte kunna hjälpas åt med hennes läxa. Så hon vart rätt nöjd, han blev det väl inte.... Men för mig kändes det ändå viktigast att Linn gjorde sina glosor.
Just nu i min skola så känns det inte alls betungande att plugga, det är inga som helst nyheter för mig det vi lär oss nu, vi har beroendelära och drogkunskap. Det är jättespännande att vara i skolan nu för det väcker känslor hos många och det bli lite halvheta diskussioner
Det som gjorde att det svallade lite idag var hur vida beroendet är en sjukdom eller inte. Jag för min del förstår inte hur man inte kan tycka att beroendet är en sjukdom. Men det som är skönt iallafall är att jag inte alls har samma behov som förr att få andra att tycka som mig, trots att jag helt uppenbart tycker att jag har rätt. *hahaha*
Jag har lärt mig under åren som gått att min sanning inte alltid behöver vara andras sanning.. även om jag helst vill det ;) Och just när det kommer till denna grej om beroendet är en sjukdom så tycker jag att det ä märkligt att en del säger emot det, för det är så uppenbart... ((för mig och många andra)) Det räcker tycker jag att få veta hur och vad som händer i hjärnan på en beroende och vad som inte händer hos en som inte är beroende. Och sen att den är klassad som det hos WHO säger en del oxå... tycker jag.. återigen.
Jaja.... ska släppa skola och sjukdomsbegrepp nu.... och lägga mig i badet en sväng och fnula lite på spännande grejer som händer just nu....;)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Jag håller med dig, beroende är inte främst en sjukdom, men att diagnosera en missbrukare som sjuk är en enkel utväg, precis som den universala innediagnosen ADHD egentligen betyder att läkarna inte orkar tjafsa med en ostrukturerad person(se den gamla läkarkoden GK, Gnällig Kärring).. Däremot är ofta sjukdom anledningen till beroendet.. Jag gissar att orsaken till att t ex många missbrukare som får pension med missbruket som grund gör att missbruket klassas som sjukdom av vissa..
Ett missbruk är något man tillför själv och blir "sjuk" av, en sjukdom har man utan att tillföra själv.. Är ens mående självförvållat är det heller ingen sjukdom, men iofs heter det ju att man är fylleSJUK när man är bakis..
Missbruksvården skulle vara betydligt mer framgångsrik om de behandlade människan istället för missbruket, men det finns inte resurser till när vården inte ens hinner med människor utan missbruk..
Tråkigt att du väljer att vara anonym.
Jag tycker det är viktigt att skilja på missbruk och beroende.
Jag håller med om att vården bör förbättras, framförallt förlängas!
Men jag tycker inte att någon är ansvarig för att de har en sjukdom, däremot har man ett ansvar första ggr man tar en drog eller dricker alkohol, men ingen räknar ju med att bli beroende och de flesta blir ju inte.
Denna sjukdom uppfyller ju de kriterier en sjukdom skall uppfylla....
Det här är en fortskridande och dödlig sjukdom.
Men när man vet att man har denna sjukdom har man ett ansvar att ta hand om den och göra vad som krävs för att tillfriskna, precis som man har ett ansvar att ta sin medicin om man har någon annan sjukdom.
Ett beroende är väl en del av ett missbruk? Vore man inte psykiskt eller fysiskt beroende vore man heller ingen missbrukare, då är man en brukare..
Varför hamnar inte alla som gör valet att för första gången prova en drog i missbruk eller blir beroende? Jag är av den uppfattningen att de allra flesta har underliggande orsaker till varför de fastnar i beroende, inte alla men de flesta. I sverige är det t ex rumsrent att dricka, jag vet inte hur många procent av befolkningen som provar dricka men nog är det majoriteten, men det är en försvinnande liten del som utvecklar ett beroende. Jag tror heller inte på att det skulle vara genetiskt, i de fall föräldrar har drogproblem tror jag barnets upplevelser av uppväxten spelar större roll än generna..
Jag tycker inte det beroende ska klassas som en sjukdom, ett sjukdomstillstånd på sin höjd..
/jo, i de här frågorna vill jag vara anonym, alla har ju inte kommit lika långt som dig;) men vill du diskutera djupare kan vi ta det över vilda..
Vi tycker helt enkelt inte lika i denna fråga... men som jag skrev.. jag har min sannaing och andra har sin sanning
Skicka en kommentar