Nu är det söndag. Och jag vet inte om det är söndagsångest eller vad det är. Känner mig tokstressad. Ser inte fram emot att kliva upp kvart i 5 i morron :(. Och idag har jag en hel del jag behöver och vill hinna med. Tjejerna ska på dans, vi ska ta bussen dit. Och samma tid har jag bokat tvättstugan.. *pucko* Sedan borde jag hinna läsa klart en bok till skolan. Sen är det byrån som ska skruvas klar, diska, laga mat.. ja allt ni vet som man ska göra. Och jag vill helst vara klar med allt innan i morgon.
Låter jag gnällig?? Kanske det, men jag har på nått vis kommit ur fas, och inte kommit in i mina nya rutiner. Stress är min värsta fiende. Den framkallar först och främst min migrän, och när jag får migrän så blir jag ju lamslagen minst en dag. Och om inte migränen var nog * hahaha * Jag får även "migrän" i magen ibland. Det gör mig om inte lamslagen men väldigt begränsad. Alltså det heter väl inte migrän i magen, men det är nått liknande.
Okej, nu måste jag bryta dessa tankar.... Idag blir en fin dag om jag gör det till det.
"God promises a safe landing but not a calm voyage"
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Ja inte vet jag... men i min värld kallas det för söndagsångest! Alla år som jag har legat borta på jobb så har jag haft en otroligt dryg ångest på söndagarna... Jag vill ju egentligen vara hemma och inte bo borta där mitt hem inte är! Det är väl en ganska normal känsla att vilja vara hemma där man trivs och tycker det är mysigt att vara. Nu har jag varit borta och jobbat och bott hos andra människor i 14 veckor, och det är typ först nu om jag har brutit igenom barriären och tycker det är rätt OK. Men samtidigt så kanske det är just för att jag ser slutet på resan och vet att jag snart får åka hem och vara just hemma. Men det är alltid drygt med tidiga morgnar och långa resor till utbildning eller jobb! Men håll i gumman, för det lönar sig i längden och det är dig själv du bekräftar genom att göra det du gör! kram
Skicka en kommentar