Ödet eller slumpen?

Jag sitter här och tänker och funderar fram och tillbaka. Jag har tidigare skrivit om människor som kommer och går i ens liv. Man vet inte vad dom kommer att betyda för en eller inte betyda. En del ramlar in med buller och bång och försvinner lika snabbt. En del liksom växer in i ens liv.

Det finns en person i mitt liv som jag utav en slump träffade, eller så var det ödet. Vi hade umgåtts i samma kretsar i flera år, men aldrig träffat varann. Sedan "råkade" vi träffas under helt andra omständigheter, inte alls i den krets där vi brukar befinna oss. Vi visste inte ens att vi borde ha träffats tidigare förrens vi hade pratat ett tag. Den här personen har kommit att betyda massor för mig, på gott och ont. Det var ungefär X år sedan vi lärde känna varann. Och jag har under dessa år av och till försökt tagit avstånd från personen i fråga på grund av olika orsaker. Men sen går det nån månad eller vecka, så hör den här personen av sig igen på ett eller annat sätt. Ibland svarar jag inte , utan undviker kontakt, men det slutar alltid med att vi ses igen. Det här är en person som jag egentligen verkligen vill ha i mitt liv och det känns som att det finns nån mening med att vi träffades under märkliga omständigheter. Ändå så pågår en kamp inom mig, när det gäller detta. Vill helst inte gå in på orsakerna till att jag ibland väljer att ta avstånd för jag vill inte hänga ut någon. Men är det meningen att vi ska ha kontakt eller ska jag försöka göra ett grundat känslomässigt beslut och avsluta denna vänskap. Ibland har jag trott att jag gjort det och att det har varit ett bergfast beslut hos mig men uppenbarligen inte.
Det är nog lika för personen detta gäller, jag tror det pågår en kamp hos denna oxå, eller jag vet det. (Fast de kanske inte skulle kallas kamp... jag ska väl såklart inte uttala mig om vad som försegår inne i någon annans människas tankar och känslor. alltså jag vet inte om det förekommer nån kamp för nån annan än mig själv.)
Kanske borde jag nu bara släppa taget om allt och flyta med ett tag och se vad som händer. Det är ju oftast då svaren kommer till mig , men det känns som att jag har ömsom flutit och ömsom försökt tagit kontrollen under X år nu. Och idag står jag på samma eller nästan samma ställe som för X år sedan. Skillnaden är väl att idag är jag inte besatt av dessa tankar utan tar det med ro.

Vad beror det på att en del människor FASTNAR i ens liv???