Relationer

Alltså det här med relationer. Det är inte det lättaste tycker jag... kanske inte det svåraste heller jag vet inte. I mitt 33 åriga liv så har jag ändå hunnit haft en och annan relation. Ett genomgående drag i flera av dom är att jag glömt bort och känna efter vad jag känner och vad jag vill ha ut av relationen. Istället har jag ägnat mig åt att försöka lista ut hur "han" känner och vill att jag ska vara. Det är sååå korkat att jag nästan dööör *hahaha*. Eller så försökte jag antingen i det tysta eller väldigt högljutt förändra mannen i fråga, så att han blev så att han passade mig. Det är oxå korkat!!

Jag levde i många år tillsammans med barnens pappa, vi hade bra perioder och dåliga perioder, men det var en väldigt destruktiv relation av olika andledningar. Idag är hans och min relation den allra bästa. Vi skulle kanske gått ifrån varann tidigare än vad vi gjorde men nu gjorde vi inte det utan vi gjorde det för drygt 4 år sedan. Jag var bara 20 när vi träffades och vi fick barn snabbt, planerade barn. Men det var kanske heller inte det mest mogna beslut vi kunde ta. MEN idag är både han och jag otroligt tacksamma över våra fina barn. Och jag är nöjd att han är pappa till mina barn. Drömmen hade väl varit att vi skulle ha vart en familj. Men vi älskade inte varann längre. :) Vi passar bäst som vänner.

Oj, vad jag svävade iväg, det där hade jag inte ens en tanke på att jag skulle skriva. Men kanske kom det med för att genom att jag har mina barns pappa som EX och för att vi fungerar bra ihop idag. Så har vi pratat massor om nästan allt och jag har fått klart för mig hur jag kunde agera i våran relation som jag inte alls var medveten om men som jag idag kan försöka undvika när jag går in i en relation Och det är jag tacksam för.

Plus att jag det har fått mig att fundera massor på hur jag vill ha en relation och vad som är viktigt för mig.
Jag vill känna mig omtyckt/älskad.
Jag vill kunna ge kärlek utan rädsla för att bli sårad.
Jag vill bli lyssnad på (Oerhört viktigt har jag märkt) och jag vill kunna lyssna.
Jag vill känna mig trygg helt enkelt och veta att jag duger.
Jag vill känna passion.
(det där är kanske självklart för många men det har det inte alltid varit för mig)

Det som är lite sorgligt är att när man tittar på alla som lever i relationer runt omkring sig så är det ytterst få som håller. Vad beror det på?? Min mamma har i och för sig varit gift i måååånga år. :-) Dock inte med min pappa. Men med en underbar man (han ska få klippa mina buskar snart ;) *haha*) som har kommit att bli som min andra pappa sen många år tillbaka.

Men återigen så tror jag att har jag en bra relation till mig själv så underlättar det mina relationer till andra.