Ett och Annat

Betar av en sak i taget, precis som man väl ska göra, har jag hört. Det känns lite som det aldrig tar slut .... och om det skulle ta slut så kommer det alltid nytt. Gjorde klart grupparbete och redovisning i förrgår och direkt måste jag (vi) köra igång med nästa som ska redovisas på måndag eller tisdag. Och mitt i allt blir jag sjuk, var tvungen att gå på hög dos alvedon för att kunna vara med på vår redovisning, igår så kraschade jag här hemma, alltså jag kom inte iväg till skolan.
Imorron åker vi upp till Sundsvall, ska göra en intervju på kvinnoanstalten där. Ska bli kul.

Den här utbildning är i sig väldigt intressant, med ämnen och så vidare. Men det som är ännu mer spännande är vad som händer med mig ..... Jag får utsättas för mina rädslor, och jag överlever och blir mindre och mindre rädd hela tiden. Jag får oxå titta på mig själv i nytt ljus, hur jag arbetar tillsammans med andra. Vilka brister jag har, vad jag behöver göra bättre, vad jag behöver tona ner. . .

Fick förresten skäll på tåget häromdagen... *hahaha* Kändes sådär... jag vet att jag har ganska så hög röst... och jag satt och pratade i telefon... då var det en man som lutade sig ut från sin plats och sa åt mig att prata tystare... Det hade jag lätt kunnat ta.. om det hade stannat vid det. För jag bad direkt om ursäkt och sänkte rösten.... MEN han fortsatte och sa massa grejjer... "att jag gärna fick prata i telefon men att alla inte var intresserade av vad jag sa.. o.s.v" Jag kände att jag vart oerhört irriterad.. för jag hade ju redan sänkt rösten och bett om ursäkt.. han hade bara kunnat släppa det så och luta sig tillbaka på sitt säte.
"gubbjävel" *hahaha*

* längtar till helgen »-(¯`v´¯)-» *