lokaltrafik, närminne och nummer

Hmmm ja.. jag vet inte vart jag ska börja.. det är så mycket att skriva om...Mitt liv är fullspäckat som vanligt med otroliga händelser... Ska jag börja med närminnet, lokaltrafiken, mitt engagemang i miljön eller telefon numret....

Jag äger ingen bil längre.. *bra för miljön och min plånbok* Men som vanligt finns det för och nackdelar med allt... jag menar miljön gör ju vågen för mig varje dag när jag kliver på bussen. Men en grejj jag undrar över är varför är det såå himla varmt i bussarna. Om man sitter bredvid ett element så håller man på att svettas ihjäl. Speciellt nu när man kommer fullt på bylsad med vinterkläder in i bussen. Sen verkar ju alla busschafförer lida av en enorm stress, jag är ju mer eller mindre skräckslagen varje dag, dom kör som galningar allihopa.. jag fattar inte för busstabellerna är väl uträknade på nått vis så dom borde inte behöva köra 70 på 30 vägar och så vidare *nu låter jag som en gnällig tant igen*
Sen kan vi lätt gå över till det där med närminnet. Varje morgon så tänder vi ljus vid frukosten *höjer mysfakton lite* Och varje morgon så släcker jag ljusen innan jag går hemifrån. Har till och med en liten påminnelse på dörren om att släcka ljusen. Men när jag satt på bussen halvt skräckslagen och svetten dröp iallafall om fötterna som var närmats elementen. Så slås jag av en lätt panik ångestattack. Har verkligen inte en aning om ifall jag släckte ljusen eller ej. I normala fall (när jag hade bil) så hade jag vänt hem igen och kollat. Men eftersom det inte är jag som kör bussen och jag tror knappast att denna stressade busschaffis vill vända för min skull, Så blir jag tvungen att ringa min mor och urban och kolla om dom kan åka hem till mig (dom har ingen nyckel till mig för jag har glömt att hämta ut den hos låssmeden *minnet igen*) Så urban får åka hem och försöka kika in genom persienerna som jag glömt dra upp, det visar sig sen att jag inte glömt ljusen iallafall. Tack å lov! :)

Sen det där med numret... ett tag så har jag vart liite smånyfiken på en man.. men av olika andledningar så hade jag bestämt mig för att inte ta kontak och absolut inte be om hans nummer. Det tog några veckor sen bad han om mitt nummer till min stora förfärade förtjusning... *hihi* Hur det kan bli. . . .