Landar sakta. . .

Börjar landa i en känsla.... och det är inte en känsla av panik. Mer en lugnare känsla av:
"det blir som det ska"
Sköönt!

Idag ska jag sälja mig själv ;)
Det där lät va.. men jag ska åka till ett ställe där jag förhoppningsvis ska göra min sista praktikperiod som börjar i januari. Ska dit och visa upp mig och känna själv hur det känns. Tror det kommer kännas bra.
Det är ett 12 - stegs behandlingshem för killar mellan 16 och 21. Jag har alltid intalat mig att jag inte skulle kunna arbeta med män eller killar, så därför känns det spännande att prova på det.

Igår kväll kom kidsen hem, så nu är ordningen återställd här hemma. Det var bra det, för jag har helt ((eller inte helt såklart)) tappat mina rutiner. Har varit tokdålig på att äta den gångna vecka och varit uppe och nattsuddat en hel del. Nattsuddandet har i och för sig varit trevligt och aptiten verkade jag ha tappat en liten stund. Men nu är den tillbaka, sömnen var sådär i natt.. men det handlar ju bara om att ställa tillbaka dygnet.

Barnens pappa åt middag med oss igår kväll, vi hade intressanta samtal. Jag är så glad att han och jag VET att vi är klara med varann, för det gör att vi kan prata om allt. Det skulle kännas så oerhört sorgligt om vi inte skulle kunna det. Han är den person som jag känt och stått närmast under väldigt många år. Vi lärde känna varann när jag var 16 ((när jag vart 20 blev vi ett par)), alltså har vi känt varann i typ 18 år. Det är rätt länge de.
Det kanske är därför jag ibland kan bli så oerhört förbannad på honom, för jag vet att han finns kvar iallafall. För visst är vi osams ibland och jag tycker att han gör knäppa saker och val mellan varven, men jag tycker ändå om honom.

Ha de härligt idag!!