Tänk hur det är... att alla andra barn får göra allting som inte mina barn får göra *haha* Så var det när jag var liten oxå.. Konstigt det där..
Vart tog min lilla "rädda" 9 åring vägen? Som inte vågade gå till affären själv. Nu ska det åkas på stan, det ska gås på bio o.s.v
NU får tydligen alla 11åringar åka buss själv obehindrat överallt och när som helst. Och livet är såååå orättvist mot just minn "lilla" 11åring
Alla andra får nya skor varannan vecka och alla andra får märkres mössor utan att betala nått själv.
Mitt stående argument i alla dessa disskusioner är at: "Vi är inte alla andra och framför allt så är jag inte alla andras mamma" *hahaha* Funkar sådär måste jag säga.
Att vara förälder är både kul och jobbigt såklart men framför allt är det lite småsvårt tycker jag att veta när och om och hur mycket man ska släppa sina barn.. Man lär väl så länge man håller på. Och det första barnet bli ju lite en "försökskanin" *haha*
Känns i vart fall som att jag har kommit ur min djupdyking eller svacka eller vad jag ska kalla det.
Jag valde att ta några bra beslut. Sållade bland allt som behövde sållas, så nu är det "bara" dom viktigare grejjerna kvar :)
"Back To Basic"
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
att se dom små växa upp får en att nästan vilja säga "-sluta väx, jag känner mej gammal." mitt tips e dock,, gör det inte... Gjorde det till min "tolvåring" fick svaret, "-men pappa, du är gammal".
att släppa dom en bit längre är knepigt, att höra... andra får. det får en att komma ihåg alla argument man själv använde för att få som man ville. :D alla ggr man "blåste" föräldrarna till att gå med på saker :D
T
hej sara. Eftersom jag stängde VW s[ f[r jag kontakta dig här. Jag får hoppas du får se denna.h
Jo, efter hudik blir det nog Umeå, åtmindstånde för en 6-9 månader, då jag fått ganska bra kontrakt som gör att jag faktiskt kan åka till barnen var tredje månad eller så. Men, frågan är vidöppen, har du några förslag? lekte med London och Italien lite, och sprang förbi några ideer om Sydost Asien och ge tillbaka till de som faktiskt behöver. Men, stilla och roligt som man säger i Danmark - först och främst måste jag tjäna minimalt med pengar för att klara budgeten, och det finns nästan inga jobb för min typ av färdighet här. Universitetet i Umeå är ju erkännt duktigt inom data, så...
du, om det inte känns allt för påträngande och personligt får du gärna maila mig direkt - kolla i min profil på bloggen så har du det där. Men, man vet aldrig med olika människors syn på privat och publikt :-)
Skoj att du hörde av dig, jag tänkte ju inte på att jag faktiskt förlorar kontaktem med nya vänner när jag stänger ner dem.
Ha det så bra, må bäst
Patric
Skicka en kommentar