Önskningar eller förväntningar

Snart så.. är det ett nytt år..
(som om ingen visste det)
2008
skålade just med mina älskade döttrar i Loranga... vi skålade för det nya året.. och Moa önskade att vi vann massor av pengar nästa år.. men det var inte så trovärdigt eftersom vi inte spelar på nått och knappt köper lotter .. så vi nöjde oss med att önska att vi kommer vara lyckliga år 2008

SEN så har jag ju några personliga drömmar inför kommande år. Jag vet ju att allt blir vad man gör det till. . .

Jag hoppas klara av slutspurten på terminen.. och gå ut med hyffsade betyg
Jag hoppas komma in på den utbildning jag vill gå
Jag vill lära mig mera tålamod *övning ger färdighet*
Sen har jag en liiiten liiiten önskan om att få bli kär.. Det skulle vara såå härligt ju.....

Hur som helst så känner jag att det kommer bli ett tokbra år !! :))

GOTT SLUT och ETT HÄRLIGT NYTT önskar jag alla

Det här med bröst

Alltså.. hur är det nu med bröst egentligen.. ska dom vara stora, små, mittemellan eller ska dom vara hårda eller mjuka.. Och varför kunde inte alla få likadana bröst...
*haha* jag är inte alls bröstfixerad ;)

Men jag har tänkt en del på kroppsideal.. vems kroppsideal är det man strävar efter egentlgien?

Jag har förstått att det är väldigt många kvinnor som har kompelx över sina bröst och det verkar inte spela nån roll om dom har stora eller små eller hängande eller toppiga.. alltid hitttas det nått fel.

Vet inte vart jag vill komma med detta.. men jag vet vart jag vill komma med mig själv. Och det är till en acceptans över mina bröst och min kropp i övrigt. Jag menar jag ser ut som jag ser ut. Varken mer eller mindre.

OCH jag har fina ögon :))

Tankar bara. . . .

Mot dina drömmars mål du sträva skall
och om du snavar, stanna ej
förlora ej ditt mål ur sikte, nej
sträva idogt ända upp
ty först när toppen du har nått
den rätta utsikten du fått

fina ord av en vis kvinna (inte jag dårå)

Under fem års tid snart så har jag haft olika mål uppsatta för mig och lyckats med alla hittills. Det är härligt att uppnå sina mål den enda nackdelen med att uppnå dom är att man behöver nya mål.. och just nu så har jag ett mål i sikte. Eller egentligen har jag flera men bara ett som jag kan formulera med ord. De andra är mer av känslomässig natur. Och det är oxå det som kommer vara svårast att uppnå. Det vet jag ju, men det kommer gå.. Sakta men säkert. "långsamt kommer man längst"
Jag har tänk en del på alla insikter man samlar på sig under sin tid i livet. Insikter är bra att få (om sig själv) Men det är med insikter som med allt annat.. för och nackdelar. Med insikter kommer ansvar... tar man inte ansvar ligger insikterna bara och gumpar i ens medvetna och man vet att man bör göra något.

För mig är julen över nu.. det räcker med en dag... så i morron kommer jag ta bort jultomtarna i mitt hem :))

Gooo Fortsättning Alla

Vad Gör Du Med Det Du Inte Får?

Vad gör du med det du inte får är en återkommande fråga i mitt medvetande. . . .
Svaret borde vara lätt.. jag släpper taget och går vidare. Men det är ju inte så enkelt. Jag borde oxå kunna tänka på det som jag vet är sant.. "att man får det man behöver inte det man vill ha" Och eftersom det är så, så borde grubblandet på det man inte fått vara avklarat.
Men jag är ju bara människa och behöver nog köra huvudet i väggen mer än en gång för att fatta *haha* Och när det är så att jag förstår att ge upp.. så sitter "det" kvar i mina tankar länge iallafall.
Ska fokusera på allt jag fått istället på det jag inte fått och tror mig vilja ha. .

Snart är det jul. . första julen utan mina älskade små änglar (där är en grejj som inte blivit som jag vill) Jag är ju inte kristen.. så jag firar inte julen på grund av det(vem gör det egentlgien nu för tiden?) Jag vill ju fira julen för och med mina barn. Men som sagt man får inte alltid som man vill. Ska ha julafton här på lördag sen kan det få vara över för min del. Ska såklart fira på rätt datum oxå men det känns lite onödigt även om jag är rätt säker på att det blir trevligt.
Men det är så mysigt att få stiga upp på julaftonsmorronen och öppna julklappar med Linn och Moa sen äta en god julfrukost *längtar till nästa jul*

Välj Glädje idag!!

Jag är inte galen..

Jag försöker bara se galen ut ;)
En del skulle säga att :"Sara du inte bara ser galen ut du är galen"... och då tar jag det som en komplimang naturligtvis... :)
Men jag är iallafall en handlingens kvinna...
Efter en lång tid av röksug... Så gav jag upp!

*Känner efter*
Har jag ångest?
NEJ det har jag inte.. Känner mig lugn.

Hjälper det att börja röka tro?

Så sa min bästa vän i går när ja tyckte att allt nog blir bättre om jag börjar röka igen..
Jag fattar ju rent intellektuellt att det inte skulle hjälpa mot känslovågor.. MEN lite bättre skulle det nog vara ;) Men jag kan ju inte börja röka igen för jag ska ju vara "perfekt".. och det är man inte om man misslyckas med att inte röka.
Får se hur jag gör.... Det pågår ett krig i mig.. på flera plan.. skulle vara skönt att bli av med ett av dom.. Det var väl mer så jag tänkte.. inte att jag vill röka.. lukta illa och dö i lungcancer.

Winnerbäck sjunger en rad i en låt: "det har härjat krig i huset det har härjat krig i mig"
I huset är det lugnt för tillfället iallafall. Var sak på sin plats (nästan)

Känner att det blir lite lätt osammanhängande nu när jag skriver, men jag skriver mest för att sortera lite tankar... Så om nån är riktigt nyfiken på mina tankar så försök läs mellan raderna ;) *haha*

Bara för ikväll ska jag inte röka. . . .

Andra Människor ---> Mycke Mycke Viktiga

Fick ett i raden av mail som skickas runt, just det här mailet handlade om vänner. Att människor kommer in i ens liv av olika andledningar och olika lång tid. Jag tänkte inte så mycket när jag läste vad som stod, jag skickade det vidare bara som man ju ofta gör när man får "sånna" där mail.
Tidigare har jag läst en bok av Kaj Pollack som pratar om att alla människor är utsända till varann av olika andledningar. Man ska liksom lära sig och träna på saker genom andra människor.

Jag möter många mer eller mindre härliga personer i mitt liv. En del passerar nästan obemärkt medans andra fastnar hos mig på ett eller annat vis. En del attraherar mig rent fysiskt, en del attraherar mitt sinne.. eller lockar fram mitt skratt. En del ska lära mig att se till mitt inre. En del blir jag förälsakde i, en del blir min vän en del kommer jag att älska. En del känner jag inget för. Men alla har nån mening.

Jag har några exempel på människor som vart med i mitt liv ett par år sedan försvunnit vidare i livet. Det brukar ta tid för mig att förstå vad det var jag lärde mig av just honom eller henne. en del ramlar in i mitt liv med buller och bång och försvinner lika snabbt.. en del smyger sig på och stannar oftast längre.

För några veckor sedan kom det en människa in i mitt liv just med buller och bång. Och han var en av de som attraherade mig fysiskt direkt. Sedan delade vi en del samma lika tankar och funderingar kring lite av varje.

Idag försvann han med buller och bång igen. Och för första gången lyckades jag blixtsnabbt förstå vad det var jag skulle lära mig av denna man. Jag vet att det är många människor som har vart utsända av samma andledning som honom men då har det tagit lång tid för mig att förstå det.. och därför struntat i att ta lärdom.

*Ta Hand Om Det Lilla Barnet*

Tack alla härliga människor!!

lokaltrafik, närminne och nummer

Hmmm ja.. jag vet inte vart jag ska börja.. det är så mycket att skriva om...Mitt liv är fullspäckat som vanligt med otroliga händelser... Ska jag börja med närminnet, lokaltrafiken, mitt engagemang i miljön eller telefon numret....

Jag äger ingen bil längre.. *bra för miljön och min plånbok* Men som vanligt finns det för och nackdelar med allt... jag menar miljön gör ju vågen för mig varje dag när jag kliver på bussen. Men en grejj jag undrar över är varför är det såå himla varmt i bussarna. Om man sitter bredvid ett element så håller man på att svettas ihjäl. Speciellt nu när man kommer fullt på bylsad med vinterkläder in i bussen. Sen verkar ju alla busschafförer lida av en enorm stress, jag är ju mer eller mindre skräckslagen varje dag, dom kör som galningar allihopa.. jag fattar inte för busstabellerna är väl uträknade på nått vis så dom borde inte behöva köra 70 på 30 vägar och så vidare *nu låter jag som en gnällig tant igen*
Sen kan vi lätt gå över till det där med närminnet. Varje morgon så tänder vi ljus vid frukosten *höjer mysfakton lite* Och varje morgon så släcker jag ljusen innan jag går hemifrån. Har till och med en liten påminnelse på dörren om att släcka ljusen. Men när jag satt på bussen halvt skräckslagen och svetten dröp iallafall om fötterna som var närmats elementen. Så slås jag av en lätt panik ångestattack. Har verkligen inte en aning om ifall jag släckte ljusen eller ej. I normala fall (när jag hade bil) så hade jag vänt hem igen och kollat. Men eftersom det inte är jag som kör bussen och jag tror knappast att denna stressade busschaffis vill vända för min skull, Så blir jag tvungen att ringa min mor och urban och kolla om dom kan åka hem till mig (dom har ingen nyckel till mig för jag har glömt att hämta ut den hos låssmeden *minnet igen*) Så urban får åka hem och försöka kika in genom persienerna som jag glömt dra upp, det visar sig sen att jag inte glömt ljusen iallafall. Tack å lov! :)

Sen det där med numret... ett tag så har jag vart liite smånyfiken på en man.. men av olika andledningar så hade jag bestämt mig för att inte ta kontak och absolut inte be om hans nummer. Det tog några veckor sen bad han om mitt nummer till min stora förfärade förtjusning... *hihi* Hur det kan bli. . . .