Självömkan.... Bra Eller Dåligt

SJÄLVÖMKAN är bland det värsta jag vet!!
Ändå sitter jag här nu och känner att jag skulle behöva "ömka" lite grann... Inte över någon speciellt men bara ändå.. för jag har sååååååååå Trååååååkigt (tror jag)

Jag gör så här, jag självömkar under tiden jag skriver här.. sen får det vara bra! Bör skriva fort då.. så jag inte fastnar i ömkansträsket.. *haha*

Har några gånger i mitt liv, varit i sammanhang där jag träffat mycke olika människor med halvtaskig bakgrund (vilket bäddar för självömkan) Det var då jag upptäckte mitt förakt mot självömkan. Jag tror jag ser ner på människor som sitter fast i självömkan... ser dom som svaga. (och svag får man inte vara)
Vad nu svag är??
Är självklart inte stolt över att jag ser ner på "dessa" människor.. ska rannska mig själv och ta reda på varför *hahaha*

Ja hur som helst så har jag väl ingen rätt att dömma människor som "råkat" fastna i självömkan, MEN det är ju den MINST konstruktiva känsla man kan besitta.

Det sjuka med att jag har tråkigt NU är ju att jag har massor jag skulle kunna sysselsätta mig med.. Men uppenbarligen så väljer jag att inte göra det.

MEN jag tar och går och tänder lite ljus här hemma för att få upp mysfaktor och få ner "ömkfaktorn"


Så nu är min självömkanstund över för denna gång :-)

Thank´s