Har ikväll pratat med en kär vän.. som jag inte visste att jag saknat. Han har verkligen stått kvar och stått kvar.. Jag däremot har varit helt värdelös på att vårda denna vänskap... eller vad det nu är...
Han har hört av sig.. och jag har inte hört av mig.. Sen har han hört av sig.. Men jag har fortfarande inte hört av mig. (självklart har jag svarat ibland.. annars hade han nog helt slutat ringa) Jag har liksom tagit för givet att han ska fortsätta ringa... Han har gjort två kraftiga markeringar under åren, att han inte tycker det är okej att jag inte svarat eller ringt tillbaka... All respekt ska han ha för det. För det har fått mig att vakna upp... Fattat att jag dålig på att upprätthålla relationer. De senaste åren har jag i och för sig blivit mycket mycket bättre på det.
Konstigt för i mitt jobb så är det min styrka... - att skapa och bygga relationer. Det är ju liksom grunden för ett bra behandlingsarbete. Så där kan jag min sak.. Men det är som sagt var värre när det kommer till mitt privatliv.
Där har jag nått att jobba vidare på... och det är ju bra.. att jag aldrig blir klar..
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar