I princip fick de hela min livshistoria. Kändes bra att dela med sig, samtidigt så känns det märkligt. Jag har ju delat med mig av mitt liv ett flertal gånger och varje gång känns det olika. Kan väl tänka mig att det beror på att jag får mer och mer distans till mina mindre "städade" år och jag får mer och mer kunskap om mig själv.
Det som vart mest intressant var när vi kom in på tillit till människor, sårbarhet och kontroll. Jag vet ju att jag har en viss tillitsbrist. Men när jag tänker så handlar det bara om tillitsbrist när det kommer till känslor inte när det kommer till praktiska bitar. När jag exempelvis är på jobbet så Vet jag att jag kan lita på dem jag jobbar med om vi skulle hamna i bökiga situationer. Och andra saker som att OM något skulle hända så jag behövde någonstans att bo så Vet jag att det finns människor som ställer upp. Får jag fel på bilen så Vet jag att Richard hjälper mig... osv..osv...osv.
Så vart har jag min tillitsbrist då? Joo, när det kommer till känslor.. och när det kommer till kontroll av mitt liv. Jag har en känsla av att om jag faller, faller allt. Och skulle det vara så att jag bröt ihop (gör aldrig det som sagt) så tror jag inte att någon bär. Säkert gör någon det men denna känsla är djupt djupt rotad i mig.
Det finns ju bland annat en tillitsövning där man ska falla bakåt och någon annan tar emot. Jag fattar ju rent intellektuellt att någon skulle ta emot mig... Men min känsla säger tvärtom, så med andra ord skulle jag aldrig låta mig själv falla.
Ja herregud.. den här intervjun blev som en terapisittning ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar