2

Måndag som känns som en Söndag...

Måndag... och jag sov till klockan 12.. Lyxig start på veckan.
Nattliga intressanta telefonsamtal ruckar lite på nattsömnen helt enkelt, men det är det värt ;)

Igår... tokroligt och extremt svettigt zumbapass. Känns i hela kroppen idag, träningsvärken sitter som ett smäck, speciellt i mage.

LCHF livet flyter på, sakta men säkert förändras min kropp. väger mig inte men känner på kläderna. *roooligt* Tänk att det varit på enkelt att lägga om kosten och att det oxå är så god mat jag äter. Min matlagning har gått från 2 till 10 på denna korta tid. Till och med barnen berömmer våran mat. Så har det ju inte alltid varit. :)

Våga Vara Mig

När är man lyckad? Det upptar mina tankar och jag vet vart jag står i den frågan. Det handlar om att känna sig tillfreds och att uppnå sina egna mål.
Man kan inte jämföra sin egen lycka eller syn på när man är lyckad med någon annan. Hamnade i ett samtal igår där en person ifrågasatte vem som var mest lyckad av två vänner. Inte okej enligt mig, eftersom de två har helt olika syn på vad lycka är.

Läs en insändare som "någon" skrivt.....  "Vad är viktigt för dig?"

Jag har olika människor i mitt liv och jag uppskattar dom för olika saker. Men mest av allt kan jag identifiera mig med människor som strävar framåt och vill utveckalas. Det är modigt tycker jag, alltså är jag oxå modig :)

För mig handlar det just nu mest om att våga vara mig, våga känna det jag känner, våga reflektera över mina val och titta på vart jag lagt min trygghet.

Spännande liv.....

Lördagförmiddag... kaffe och lite tankar....

Igår var vi på IDOL, jag och tjejerna. Det var kul, inte super. Jag föredrar nog en konsert med drag i som det till exempel är om Winnerbäck spelar. Men det var ändå kul igår kväll, mycket folk och så fick man ju se hur det går till att sända direktsänd tv. :)

Nu sitter jag och laddar med en kopp kaffe och lite musik, är på G till jobbet. ska jobba ett dygn. Och i morgoneftermiddag ska jag få gå på smygpremiären av pjäsen "jag lägger mina räkningar i tvättkorgen". Folkteatern har gjort en pjäs baserad på ett flertal människors liv däribland mitt liv.
Jag har blivit intervjuad, varit med i processen i manusskrivandet, deltagit i en presskonferens och till sist blivit filmad när jag pratar om mitt liv.
Så roliga upplevelser, trodde väl aldrig att jag skulle göra något sådant. jag kan bara konstatera att jag får uppleva nya saker då jag säger JA istället för Nej till nya saker.

Hade jag inte sagt Ja till den första intervjun hade jag heller inte träffat den nedan omnämnda mannen.... tänk på det nästa gång ni tänker säga nej till något ni inte vet något om....

små små insikter....

Sakta men säkert börjar jag förstå lite om mig själv.. vilka behov jag har och vad jag vill ha i mitt liv och i en eventuell relation. Igen förstår jag att det är genom och tillsammans med andra människor som jag kan utvecklas. Det är inte ensam hemma i soffan det händer.
Små Små Steg.....

Sant....

.....!!

:-)

Jaa vad ska jag säga... Den nedan onämnda mannen gick just härifrån... och jag har aldrig träffat någon annan som utmanar mina tankar och känslor som han gör.
Han får mig att öppna mig... känna mig bra och värdefull...
Jag kan fortfaranade  inte skilja på om jag vill vinna honom, det jag vet är att jag måste lära känna honom mer. Vi är på samma nivå och vi resonerar lika, så vi vet vart vi har varann just nu. Vi vet vad vi gör... Vi är i närvaro och  vi strävar mot medvetenhet...

I detta möte... gjorde jag annorlunda... då finns iallafall en chans till nya resultat...

Hur svårt ska det va??

"Jag kan inte skilja på om jag vill vinna dig, Jag kan inte skilja på om jag va med dig, Jag kan inte skilja på om jag vill bli av med dig, Jag kan inte skilja på om jag vill skada dig...."

Låter mer dramatiskt än vad det är.. Men ibland blir jag så trött på hur jag kan släppa in någon i mitt liv som jag vet inte är "tillgänglig". Gamla mönster som jag inte lyckas bryta. Härliga människor finns det gott om men jag väljer dom härliga människorna som är omöjliga....
Just i detta fall är jag inte bredd att säga hejdå än... varför det? vad får jag ut av detta? jag har en önskan och en längtan som jag inte kommer få tillfredsställd, jag vet ju det.. ändå ska jag dunka huvudet i väggen. gång på gång... hoppas och tro.. på nått märkligt sätt fast jag VET redan innan hur det kommer bli eller inte bli.
När ska jag lära mig... ?? Allvarligt när ska jag lära mig... ??
Jag är varken knäckt eller ledsen.. bara jävligt irriterad på mig själv.

HUR SVÅRT SKA DET VA?? Liksom?

Jag vet varför jag gör så här... lite har ändå terapin hjälpt... *haha* det jag inte vet är hur jag ska göra annorlunda !?
Eller jag vet väl... jag kan inte tänka ut detta... jag behöver väl bara göra tvärtom... enkelt ;)
Gör om..... Gör rätt....
Gör på nya sätt och få nya resultat !