Gamla överlevandsstrategier behöver ändras på .....

Jag är nog lite av en expert på att distansera mig från sånt som jag tror eller är rädd för ska kunna eventuellt kännas obehagligt. I och med det så distanserar jag mig även från sånt som i slutändan kan få mig att må bra också. Måste försöka få till en ändring på detta.
Tydligen så är min allra största rädsla i livet "att blir sårad och övergiven". Och självklart vill ingen känna de känslorna men man (JAG) måste ju våga chansa för att ha en chans att ... ja vadå... chans att släppa in nya människor i mitt liv... eventuellt inleda en relation någon gång... Så länge jag styrs av "gammalt" så förblir jag ensam. Ensam på flera plan, inte bara ensam vuxen i mitt hem...
Allt detta är ju inga nyheter för mig, men i och med att jag går och pratar om bland annat detta så ser jag det mesta i nya perspektiv och jag har fått en annan förståelse för mig själv och mina ageranden. Men det räcker ju inte med att jag förstår, jag måste handla annorlunda nu med mina ny-gamla kunskaper.

Jag ser framemot denna förändring med skräckblandad förtjusning... Små Små steg kommer ta mig framåt.... Det går inte att hela livet undvika att göra sig sårbar...

"dom band som binder mig här ska jag långsamt lösa upp"