Idag. . . .

"Sen en tid tillbaka har jag varit mig trött, försökt att vara allt på samma gång. Så mycket man kan göra och borde och vill och mitt i allt så ska man räcka till. Sen en tid tillbaka har jag varit tom och försökt att hitta spår som leder rätt. Ja, det finns så mycket måsten att va bra på det man kan och mitt i allt så ska man vara sann."
"Mellisa Horn"

Så klockren textrad, känner att den passar in på mig... inte jämt och alltid... men just nu...

Jag gör allt... och då menar jag ALLT för att hjälpa framför allt Linn i skolan... men det känns så tröstlöst... hon pluggar och kämpar (säkert mer än många andra) Men det räcker liksom inte till. Nån enstaka gång så fixar hon det hon behöver i skolan, men ofta så går det inte bra. FAST hon gjort sitt bästa.
Jag förstår vad detta gör med Linn, för det gör ont i mitt hjärta när hon talar om för mig att hon inte kan nått och att hon inte vill nått mer. Hon är ledsen, såklart är hon det när hon känner att hon är dålig. Jag vill sååå gärna att hon ska förstå att hon INTE är dålig bara för att hon inte är expert på skolan.
Jag vill göra mer för henne men det finns bara ett visst antal timmar på dygnet och hon måste oxå få tid att vara med sina kompisar, det kan inte vara så att när man går sjuan ska plugga så mycket att hon inte hinner annat. Eller hur!? Det verkar orimligt tycker jag.

Det jag skrev igår, om att bägge skulle bli belönade för sitt slit.. var sant. för jag belönar inte mina älskade barn för sina betyg utan för det arbetet de lägger ner.

Men mitt i allt det här så känner jag mig ändå så oerhört tacksam.... att jag finns här där jag ska vara.