"I do remember that I already knew it was the last time"
Det finns en man som jag nog aldrig kommer få ur mitt huvud. I natt drömde jag en dröm som var så verklig att jag trodde den var sann när jag vaknade. Denne man har funnits i mitt liv i många år nu. I flera av dem har jag försökt att inte träffa honom med blandade resultat. Nu i skrivandets stund har jag inte träffat honom på över ett år förutom att vi möttes av en slump förra veckan.
Den här mannen har allt och inget som jag vill ha. Han ser inte ut som jag i min enfald tror att jag vill att en man ska se ut, han lever sitt liv på ett sätt som inte matchar hur jag vill leva mitt, han är känslomässigt oåtkomlig. Men ändå har det varit magiskt varje gång vi träffats. Eller magiskt är inte rätt ord, det har varit djuriskt. Föressten lite magiskt oxå, när vi kysst varann har världen runtomkring liksom slutat att existera.
Men allt det där spelar ingen roll för han är inte rätt man för mig, jag vet det och han vet det. Ändå dyker han upp i både tankar och drömmar och ibland på gatan där jag går. I drömmen inatt såg allt annorlunda ut... så som det skulle ha behövt se ut för att det skulle ha blivit Vi.
